Ukrainian-born Russian Realist Painter, 1844-1930 was a leading Russian painter and sculptor of the Peredvizhniki artistic school. An important part of his work is dedicated to his native country, Ukraine. His realistic works often expressed great psychological depth and exposed the tensions within the existing social order. Beginning in the late 1920s, detailed works on him were published in the Soviet Union, where a Repin cult developed about a decade later, and where he was held up as a model "progressive" and "realist" to be imitated by "Socialist Realist" artists in the USSR. Repin was born in the town of Chuhuiv near Kharkiv in the heart of the historical region called Sloboda Ukraine. His parents were Russian military settlers. In 1866, after apprenticeship with a local icon painter named Bunakov and preliminary study of portrait painting, he went to Saint Petersburg and was shortly admitted to the Imperial Academy of Arts as a student. From 1873 to 1876 on the Academy's allowance, Repin sojourned in Italy and lived in Paris, where he was exposed to French Impressionist painting, which had a lasting effect upon his use of light and colour. Nevertheless, his style was to remain closer to that of the old European masters, especially Rembrandt, and he never became an impressionist himself.   Related Paintings of Ilya Repin :. | Barge Haulers wading | Barge Haulers on the Volga | Tital of Peasant | Vladimir Stasov | Portrait of the painter Pavel Petrovich Chistyakov |
Related Artists:
Aime Perret
(1847- 1927 ) - Painter
Lorenzo Delleani
(Pollone (Biella), 1840 - Turin, 1908) was an Italian painter. A pupil of Cesare Gamba and Carlo Arienti at the Albertina Academy in Turin, Delleani worked initially in the field of history painting and received various marks of official recognition. He exhibited work at the Paris Salon of 1874 and gradually modernised his means of expression and range of subjects at the end of the decade with a new focus on landscape and painting from life. The early 1880s saw an exclusive focus on painting en plein air, capturing light in thick strokes of colour. His most frequent subjects were views of the Piedmontese and Lombard countryside in changing conditions of light and season. The artistes presentation of some 40 works at the Venice Biennale in 1905 and participation in the International Exhibition in Munich of the same year set the seal on his international success.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.